Om du, till exempel, väljer att inte ha teve, skryt inte om det. Att du väljer att göra på ett annat sätt än flertalet, betyder inte att du är smartare. Det betyder bara att du har tänkt själv.
Tyvärr är fattigdom en skam. Den som inte har råd försöker ofta dölja det. Det betyder inte att du måste avstå något för deras skull, men tjata inte om att du har råd och de inte, och om någon kommer med ekonomiska argument för att avstå, ska du inte tjata och övertala.
Att ha varit fattig är något som många gärna skryter om, som ett bevis på hur duktiga de varit som tagit sig ifrån det. Tro dem inte i första taget, den som med nöje berättar om en påver uppväxt har antagligen inte haft någon. De menar antagligen att när de som studenter hade festat upp alla pengar, blev de tvungna att baka pizza själva.
Riktig fattigdom är ett trauma som man inte berättar om i första taget. Den som varit i nöden är så glad att komma från det att man helst inte tar upp det, det sitter långt inne. Men tänk på att majoriteten av människorna i Sverige idag bara är fyra generationer från nöden och sex generationer från svälten, men det var inget de, som var med, ville berätta om.
