Den vetenskapliga metoden

Vetenskapen är människans starkaste auktoritet. Ingen politiker, religiös ledare eller kändis kan i längden stå emot vetenskapen och vetenskapen kan bara ändra åsikt genom mer vetenskap. Vetenskapen samlar kunskap om världen och formulerar förklaringar på ett sätt som ingen annan kan. Den här auktoriteten har vetenskapen kämpas sig till och förtjänat.

Alla företeelser är inte vetenskapligt undersökta, så i de fallen har man bara enskilda personers berättelser att gå på. Fast skrämmande många saker är ordentligt undersökta och förkastade, men folk håller fast vid sin personliga sanning ändå, t.ex. elallergi, telepati och att tala med döda.

Vetenskapen har en metod som finns i några olika varianter, men som ser ut ungefär så här:

1. Tag ett problem som behöver en förklaring. Tänk igenom det du redan vet och det andra redan undersökt.
2. Formulera en förklaring, det kallas hypotes inom vetenskapen. Den ska helst vara enkel, med få oberoende delar.
3. Antag att förklaringen i punkt 2 är sann, vilka andra konsekvenser får det.
4. Testa och undersök konsekvenserna från punkt 3. Leta bevis på att konsekvenserna inte inträffar. Man ska inte försöka bevisa konsekvenserna, det är en lockande genväg, men leder till fel resultat.

Om man inte kunde hitta fel i punkt 4 kan man gå tillbaka till punkt 3 och hitta fler konsekvenser. Om man hittar fel i punkt 4, går man tillbaka till punkt 2 och formulerar en ny hypotes, nu har man bättre underlag att formulera en bättre hypotes. Detta leder till nya konsekvenser i punkt 3 och nya undersökningar i punkt 4.

Efter att man kört metoden flera varv har man en hypotes som kan anses testad. Då publicerar man allt man gjort som en vetenskaplig rapport. Alla andra kan då läsa den och göra om undersökningarna om de vill, eftersom man även publicerar hur man gick tillväga. Det kan vara så att man missat något väsentligt, någon påpekar det och man får börja om från punkt 1. Men det kan också vara så att det man gjort står pall för andras granskning och då har man gjort en till knut i vetenskapen enorma väv. Hypotesen i punkt 2 kommer då kallas för teori inom vetenskapen. Teori är det finaste en hypotes kan bli.

Den här metoden kan alltså inte visa att något är sant, bara att något är falskt. Genom att ta fram det som inte är sant kommer man slutligen fram till det som troligen är sant.

Vetenskapens styrka ligger i öppenheten. Det den ena ser är samma sak som den andra ser om man tittar på samma sätt. Därför kan vetenskapen inte uttala sig om enstaka händelser, om till exempel 100 vittnen sett ett flygande tefat är det inget bevis för att de existerar. Det är bara en händelse som ryms i punkt 1 ovan. För att vetenskapen ska kunna uttala sig i frågan måste man klara av punkt 4. Däremot kan man avfärda en händelse vetenskapligt genom att ge en annan förklaring, t.ex. att det var en ballong som flög just där och då.

Saker som vetenskapen inte kan visa eller motbevisa kan fortfarande finnas. Vetenskapen har begränsningar.

Begreppet naturlag används ibland istället för teori, men det är inte mer eller mindre sant för att man använder det ordet. Teori betyder gissning i vårt dagliga språk, men inom vetenskapen betyder det en förklaring som är stödd av stora mängder fakta.

Alla vetenskapens förklaringar är tillfälliga. De kan alltid omkullkastas om ny kunskap hittas. Det händer sällan inom naturvetenskapen, eftersom väven är tätast just där, men det händer ganska ofta inom de mjukare vetenskaperna, t.ex. ekonomi.

Det kan låta som det här är en vek metod, eftersom man inte kommer fram till absolut säkerhet, men alla andra metoder är betydligt sämre och vetenskapen har gett oss väldigt mycket.