2012-06-15

Meningen med livet (jag lovar)

Allt liv på jorden hänger samman i ett gemensamt ursprung. Den människa du möter på gatan är släkt med dig, kanske bara några dussin generationer tillbaka. Samma sak gäller ditt husdjur, din krukväxt och möglet i ditt kylskåp, bara fler generationer. (Färre generationer för möglet än för krukväxten, faktiskt.)

Lite om evolutionen har du lärt dig i skola, men antagligen inte det viktiga, så jag tar det. Evolutionen har två styrande principer: slump och naturligt urval.

Slumpen fungerar så att alla människor är olika. Hur vi ser ut och många delar av vår personlighet styrs av en molekyl i alla våra celler som kallas DNA. DNA är inte som en ritning över personen, utan snarare som ett kakrecept, som beskriver vad som ska göras vid olika tillfällen när en organism (såsom du själv) byggs upp. Din DNA är halva min DNA och halva din mammas. Din bror har en annan halva av min DNA och en annan halva av mammas. Alla individer har olika DNA som ger oss olika egenskaper och personligheter. Det gör att vi är olika lämpade för olika uppgifter och miljöer.

Det naturliga urvalet består i att den egenskap hos en organism som är lämpligast för att överleva i en specifik miljö kommer sprida sig i den miljön. Den individ som överlever bäst kommer få flest barn och de barn som bär på den lämpliga egenskapen kommer i sin tur att få flest barn. Om miljön inte ändras kommer efter hand den egenskapen att finnas hos alla individer i den miljön.

Ibland ändras miljön och då kommer det naturliga urvalet att gå snabbare. Då blir de lämpliga egenskaperna för den nya miljön viktigare. Det kan vara olika egenskaper som ger överlevnad och då brukar en art delas i två olika.

Evolutionen planerar inte. Även om det kan vara svårt att ta till sig hur t.ex. blommor och bin kunde börja samarbeta, så var det inte planerat. Antagligen var det så att blommornas förfäder pollinerades via vindar, så som t.ex. björkar gör. Någon växt hade en egenskap som gjorde att insekter råkade landa där lite oftare, det fastnade lite pollen på insekten och sen for den till en växt av samma art och pollineringen blev assisterad. Den växt som hade den egenskap som gjorde att insekter lite oftare landade där hade en överlevnadsegenskap och spred sig. Eftersom även växter är utsatta för samma slump kan det vara så att de som hade en viss doft fick fler besök, och så kom det att dominera. Efter hand hade växterna genom slump och insekterna urval kommit att få efterlevande med alla de egenskaper som vi förknippar med blommor: färgglatt, doftande och med nektar.

Evolutionen är ingen stege, ingen utvecklingstrappa. Alla arter som finns på jorden idag är de modernaste i sin miljö. Näbbdjuret kallas till exempel ett primitivt däggdjur, men det betyder inte att det har stått över någon utveckling. Det har utvecklats lika mycket i sin miljö som vi har i vår. Att vår och näbbdjurets gemensamma förfader la ägg och näbbdjuren fortfarande gör det betyder inte att de missat något. De har under tiden utveckalt elchocker mot bytesdjur, en egenskap vi missat helt.

Evolutionen kan inte ta stora steg, det kan bara ta små steg och varje steg måste ge individen en bättre möjlighet att överleva. Det har lett till att det finns korkade konstruktioner i olika organismer. Till exempel föds barn genom sin mors bäcken. De stora skallar vi fått genom evolutionen gör att barnafödsel är bland det farligaste vi kan ägna oss åt, både för barn och mor. Det hade antagligen varit bättre om barn föddes framför bäckenet, på det sätt som vi gör kejsarsnitt, men den ändringen kan antagligen inte evolutionen fixa, eftersom det är svårt att göra ändringen i små steg, där varje steg är bättre än det tidigare.

Organismen måste alltid spara energi, den som kan göra sig av med en kroppsdel och ändå fungera tjänar på det. Det är skälet till att vi inte har svans eller ögon i nacken, det är helt enkelt inte värt priset.

Bristfällig kunskap om evolutionen har lett till en politisk idé som heter socialdarwinism, den går ut på att man inte ska hjälpa andra människor att överleva utan låta det naturliga urvalet rensa ut fattiga, homosexuella, handikappade och dumma. Ibland används begreppet “de starkaste överlever”, det är fel av två skäl: 1.) evolutionen säger att “de starkaste får flest barn” och 2.) man vet inte vem som var den starkaste förrän om några generationer. Dessutom har vi (människor) gjort flocken till vår egenskap att överleva tillsammans. Vi är på toppen av näringskedjan för att vi är så bra att samarbeta och ta hand om varandra.

Vi väljer vem vi vill ha barn med baserat på evolutionärt tänkande. Kärlek är vårt undermedvetnas sätt att tala om för oss vem vi bör dela DNA med. Den vi söker är en person som kan ge önskvärda egenskaper till mitt barn och/eller en person som kan ge 15 års ovillkorlig kärlek, mat, pengar och uppfostran och kanske sitt liv till mitt barn. De egenskaperna spanar vi på och tänder på och de egenskaperna försöker vi hela tiden utstråla när någon ser på.